Min son föddes 2 september 2018 med läpp käk och gomspalt,vi visste att han skulle födas med någon form av spalt.Vi blev första chockade och hade inte någon information och läpp käk och gomspalt. Åkte hem från sjukhuset och grät hela vägen hem. Vad händer nu? Många tankar som flög runt i mitt huvud! När vi kom hem gick jag och la mig i sängen,tog på tv. Det första som kom upp på tv då va reklamen för operationsmile... Jag blöt ihop totalt ,ringde Hanna min barnmorska och skrek -hur många operationer blir det ? Vad händer? Kommer jag kunna amma? På hennes telefonsvarare. Hon var ledig denna dag men hennes kollega ringer upp mig och frågar vad som hänt. Dom ordnade så jag fick träffa läkare och kurator ,nu hade jag turen att få prata med människor som hade kunskap om läpp käk och gomspalt och min oro förvandlade jag till lycka ,förväntningar. Jag känner mig stolt att få vara en av dom föräldrar som får uppleva detta med zacharias. Jag känner mig utvald... stolt. Men i många delar av världen så finns inte den kunskapen. Jag vill hjälpa andra mammor och barn och dess familjer att få uppleva det vi får upplever,lycka trygghet och en vård och omsorg som är fantastisk! Jag vill tacka Hanna och Astrid som lyssnade,tröstade och stöttade första tiden! Lkg teamet i Uppsala för att ni finns med på vår resa. Släkt och vänner som finns för zacharias! Tack Zacharias för att just jag får vara din mamma!